Lasse, jag saknar dig så!
Jag tänker på allt vi gjort tillsammans. Allt sedan vi träffades, när jag började med aikido 1973 i Budokwai på Frejgatan, och vi hade sällskap hem på tunnelbanan. Du till Nybohov, där vi sedan kom att bo och jag till Mälarhöjden. Redan då hade du en gedigen bakgrund inom budo.
Tillsammans har vi utforskat jodo, du hade en god blick och djup kunskap. I Japan, dit vi rest många gånger och fått många jodovänner, både japaner och amerikaner. Hemma i Sverige, framför allt i Stockholms Jodokai - vår egen klubb - också i andra sammanhang. Vi är en liten men hängiven skara. Låt oss fortsätta!
Jag tänker på åren som gått. Studieåren. Arbetslivet - Dina år i Nacka gav en trogen skara vänner.
Våra familjer - föräldrar, syskon, syskonbarn och flera - har vi haft mycket roligt med. På skidresor, resor till solen, träffar på Kina slott och Finnhamn, jag kan inte räkna upp allt.
Landet, Fornbo - det har vi haft i 27 år. Det är en kär plats. Det har gett många goda minnen, och goda vänner. Det blev många turer med bryggbåten och bad i tunnan.
Jag tänker på vardagen. Kaffestunder med korsord eller melodikrysset. Promenader. Att se på gamla Agatha Christie-filmer tillsammans. Musik, att lyssna på eller spela tillsammans. Du hade ett gott musiköra.
Det var meningen att till sommaren skulle vi har mer tid tillsammans! Men, det blir inte riktigt som vi tänkt.
Jag saknar dig så!
Tack Lasse för allt! Det har varit fantastiskt.
Du finns alltid kvar för mig.
Tack!